EM 33132 - STRYKJÄRN

EM_33132__A.jpg
Foto: Eskilstuna stadsmuseum
Creative Commons - Erkännande
EM_33132__A1.jpg
Foto: Eskilstuna stadsmuseum
Creative Commons - Erkännande
EM_33132__A2.jpg
Foto: Eskilstuna stadsmuseum
Creative Commons - Erkännande

Titel

EM 33132 - STRYKJÄRN

Bild byline

Foto: Eskilstuna stadsmuseum

Museikod

EM

Bildnr / samlingsnr / inventarienr

33132

Anmärkning

Ett strykjärn av järn med lucka i bakänden på höljet. Lodet saknas. Handtaget är svarvat av trä.

Tillverkning
Oscar Svalling & Co
Tillverkningstid: efter 1868 - före 1890
Företaget finns nämnt i Södermanlands länskalender från 1873-74 och där uppges tillverkningen vara fällknivar. I Eskilstunakalendern från 1876-77 ligger tillverkningen i gård 220 och man tillverkar "slagt- och tälgknifvar, strykjern, betsman mm".

Beskrivning
Ett lodhus i båtform gjort av järn med en uppdragbar järnlucka som är fast men rörligt monterad på den bakre ståndaren. I en hållare av mässing sitter en arm som användes för att lyfta luckan. Ett handtag av trä sitter mellan två ståndare av plattjärn som är monterade på höljets ovandel och är 90 mm höga. Trähandtaget är 106 mm långt. På bakluckan står det: "OSCAR SVALLING & Co; No 4; ESKILSTUNA".

Historik
Utslätningshjälpmedel
Det är omöjligt att fastställa exakt årtal när man började använda hjälpmedel för utslätning av vävnader och klädesplagg. De äldsta bevarade föremålen som användes som utslätningsredskap är från vikingatiden runt 900-talet. Det är runda massiva glaskroppar, s.k. glättestenar. Seden att använda glättestenar tillsammans med glättebräden för att gnida linnet slätt och blankt var mycket vanlig bland allmogekvinnorna i södra Sverige långt in på 1800-talet. Under medeltiden och framåt användes också mangeldonet, en mangelbräda och kavel som redskap vid slätgöring av linnedukar och liknande textilier. Det äldsta bevarade mangelbrädet är från Hälsingland och daterat till 1564. De tidigaste indikationerna på att varma verktyg använts för pressning av textilier härrör från ett rättegångsprotokoll daterat år 1482. Tillsammans med de dyrbara tygernas mode som kom på 1600-talet kom också användandet av strykjärnet. Själva kroppen på järnet var av mässing och kallas för hölje eller lodhus, där en varm järnklump, ett lod, fördes in i huset och alstrade värme. Utmärkande för alla 1600-talstillverkade mässingsjärn är den stort rundade framdelen.
Under större delen av 1700-talet var järnstrykjärnen sammansatta av smidda plåtar och relativt små. Mot 1800-talets slut tillverkades två produkter som användes på spisar med spisringar: strykpannor och strykplåtar. De gjutna strykjärnen, strykugnarna och strykugnsjärnen börjar försvinna i takt med att elektriciteten når allt fler hushåll och de elektriska strykjärnen blir allt vanligare.
(Källa: Karl-Otto Kull, 2002, Från Glättesten till El-strykjärn, Juts Böcker, Älvdalen)

Tillkomsttid start

efter 1868

Tillkomsttid slut

före 1890

Sakord

STRYKJÄRN

Specialbenämning

Lodstrykjärn

Klassifikation 1

Textil och skovård

Klassifikation 2

Pressning och strykning

Antal

1

Material 1

Metall: järn

Material 2

Metall: mässing

Material 3

Trä

Teknik 1

Gjutet

Teknik 2

Smitt

Längd (mm)

171

Bredd (mm)

110

Höjd (mm)

142

Signering / märkning

OSCAR SVALLING & Co, No 4, ESKILSTUNA

Tillverkning - Land

Sverige

Tillverkning - Län

Sörmland

Tillverkning - Kommun

Eskilstuna

Tillverkning - Ort

Eskilstuna

Källhänvisning

“EM 33132 - STRYKJÄRN,” Eskilstuna kommun, hämtad 12 maj 2021, https://eskilskallan.eskilstuna.se/items/show/41978.