"Eskilstuna. Nyfors. Flygfoto 14128"

C E Johansson, Fraktgatan 6, Neonljuset 4
År 1896 tillverkade Carl Edvard Johansson första uppsättningen av passbitar som sedan skulle bli internationell standard. Bolaget grundades år 1911. Företaget är en mekanisk verkstad med tillverkning av måttsatser, tillbehörssatser, mätverktyg, mätinstrument m m. Varumärke "CEJ". Byggnaden på Tullgatan byggdes år 1918. Ivar Loodström och Alvar Gelin ritade industribyggnaden som är en av stadens största äldre industribyggnader. År 1979 byggdes den om för att inrymma Rinmansskolan. Numera har företaget lokaler på Fraktgatan. (Källa: Hessler, A, red. Svensk Industrikalender 1955. Sveriges Industriförbund.)

Räls tillverkas av valsat stål. Ungefär 10 valssteg krävs. Förr brukade alla stålverk valsa räls, men nu under 2000-talet är rälstillverkningen specialiserad och sker bara hos ett fåtal verk. Vid valsningen blir längderna drygt 100 m och man svetsar sedan ihop dem till längder upp till 500 m som distribueras ut på specialbyggda tågsätt.
Rälsen är förhållandevis böjlig, men vid kraftigare kurvradier brukar man kröka den i ett verktyg med 3 rullar. Stålet har en sträckgräns på upp till 1000 N/mm². Rälsen görs något hårdare än hjulen för att hjulen ska slitas och inte rälsen (enklare totalt underhåll). Rälstålet brukar vara legerat med mangan som gör rälen lite självhärdande. För kraftigt trafikerade spår och kurvor med stort rälsslitage brukar man inlägga en mer kraftigt härdad räl. Den är dock känsligare för skador när temperaturen är under -20°C.
I stället för att legera rälen kraftigare kan man idag välja en huvudhärdad räl. Härdning görs i detta fall med en så kallad explosionshärdning. Nya växlar brukar normalt levereras huvudhärdade.
Historia Från början fanns räls av trä och gjutjärn. Men tidigt experimenterades det mycket med olika typer av räls, slipers och fästen. Träräls med metallband fästa på toppen var en modell som användes i USA i början av 1800-talet för att spara pengar. I Storbritannien användes vid samma tid massiv järnräls som sänktes ned i gjutjärnsvaggor, så kallad stolar, vilka i sin tur var fästa vid slipers.
Vignolräl [Två rälsprofiler, båda av Vignoltyp med flat botten. Den vänstra rälen är kraftigt sidsliten och har troligtvis legat i ett kurvspår.
På 1830-talet introducerade Robert L. Stevens räls i USA som bestod av massivt järn och som hade flat botten. Engelsmannen Charles Vignoles rekommenderade 1836 användandet av den nya rälstypen vid byggandet av järnvägen London-Croydon. Den flata botten gjorde att rälsen kunde fästas direkt vid slipers, utan användande av stolar. Rälstypen har sedan dess kommit att kallas Vignolräls, och är den typ av räls som internationellt används än idag, med flatbottnad fot, liv och huvud.
Stolräl En typ av räls som användes i Storbritannien. Både botten och huvud är snarlika, för att fästa rälen mot slipern används så kallad stolar (chairs). Rälen fixerades från början med träkilar i stolen. Stolrälen förekom i princip endast i Storbritannien och dess kolonier. Användningen av stolrälen har minskat kraftigt.
Gaturäl I princip en vignolräl, som försetts med en flänsränna. Används där spåret är samförlagt med gatumark, oftast spårvägar med gatuspår, eller i hamnar och liknande områden. Flänsrännan är skålformad, vilket innebär att den är självrensande. Gaturälen har större flänsränna än spårvägsrälen. I spårkorsningar kan gaturälen vara flänsbärande, d.v.s hjulet rullar på sin fläns över spårkorset, vanligt på spårvägar.
Rälstyper Den numera allenarådande vignolrälen har länge haft samma tvärsnitt med fot, liv och huvud. Räls som ska försänkas i en gata förses med en rännskena för hjulens flänsar. Rälsens dimensioner sammanfattas i kg/m. Vanliga vikter i Sverige är 43, 50 och 60 kg/m. På nyare banor i Sverige läggs UIC60 (Intenationella järnvägsunionen) som klarar 30 tons axeltryck (STAX 30). Rälsfoten är 150mm, höjden 172 mm och rälshuvudet 72 mm brett. Högbelastade banor i USA har 70 kg/m.

Eskilstuna Stålpressningsbolag AB, Gymnastikgatan 16-18, Värjan 9 Byggnaden uppfördes år 1899 efter ritningar av arkitekt Emil Befwe. Företaget grundades år 1893 av ingenjör G. V. Larsson. Tillverkning av bl a. detaljer till separatorer och mjölkningsmaskiner, då det var ett dotterbolag till AB Separator, Stockholm. Även tillverkning av krigsmaterial, hushållsartiklar och vägmärken. Senare byttes namnet till Alfa-Laval, Stainless Products AB. År 1970 flyttade företaget till Skogstorp och lokalerna såldes till Eskilstuna kommun.