EM 35810 a-c - STRYKJÄRN

EM_35810.jpg
Foto: Eskilstuna stadsmuseum
Creative Commons - Erkännande
EM_35810__A.jpg
Foto: Eskilstuna stadsmuseum
Creative Commons - Erkännande
EM_35810__A1.jpg
Foto: Eskilstuna stadsmuseum
Creative Commons - Erkännande
EM_35810__A2.jpg
Foto: Eskilstuna stadsmuseum
Creative Commons - Erkännande

Titel

EM 35810 a-c - STRYKJÄRN

Bild byline

Foto: Eskilstuna stadsmuseum

Museikod

EM

Bildnr / samlingsnr / inventarienr

35810

Littera / subnummer

a-c

Anmärkning

Ett strykjärn av järn med en uppdragbar lucka i bakänden på höljet, samt med ett lod. Handtaget är svarvat av trä.

Beskrivning
a Ett lodhus i båtform gjort av järn med en uppdragbar järnlucka som är rörligt monterad på den bakre ståndaren av lodhuset. Man lyfter luckan med en arm som sitter på luckan. Luckan har en järnförstärkning nertill. Ett handtag av trä sitter mellan två ståndare av plattjärn som är monterade på höljets ovandel och är 111 mm höga. Trähandtaget är 116 mm långt.

b Ett båtformat lod av massivt järn 149 mm långt, 94 mm brett och 25 mm högt. På ena sian står: "6; L" ingjutet i lodet.

c En papperslapp där det står skrivet: "Herr Johan; Andersson; Svensson; 5 (H); Gåva; Juli 1959"

Historik
Utslätningshjälpmedel
Det är omöjligt att fastställa exakt årtal när man började använda hjälpmedel för utslätning av vävnader och klädesplagg. De äldsta bevarade föremålen som användes som utslätningsredskap är från vikingatiden runt 900-talet. Det är runda massiva glaskroppar, s.k. glättestenar. Seden att använda glättestenar tillsammans med glättebräden för att gnida linnet slätt och blankt var mycket vanlig bland allmogekvinnorna i södra Sverige långt in på 1800-talet. Under medeltiden och framåt användes också mangeldonet, en mangelbräda och kavel som redskap vid slätgöring av linnedukar och liknande textilier. Det äldsta bevarade mangelbrädet är från Hälsingland och daterat till 1564. De tidigaste indikationerna på att varma verktyg använts för pressning av textilier härrör från ett rättegångsprotokoll daterat år 1482. Tillsammans med de dyrbara tygernas mode som kom på 1600-talet kom också användandet av strykjärnet. Själva kroppen på järnet var gjort av mässing och kallas för hölje eller lodhus, där en varm järnklump, ett lod, fördes in i huset och alstrade värme. Utmärkande för alla 1600-talstillverkade mässingsjärn är den stort rundade framdelen.
Under större delen av 1700-talet var järnstrykjärnen sammansatta av smidda plåtar och relativt små. Mot 1800-talets slut tillverkades två produkter som användes på spisar med spisringar: strykpannor och strykplåtar. De gjutna strykjärnen, strykugnarna och strykugnsjärnen börjar försvinna i takt med att elektriciteten når allt fler hushåll och de elektriska strykjärnen blir allt vanligare.
(Källa: Karl-Otto Kull, 2002, Från Glättesten till El-strykjärn, Juts Böcker, Älvdalen)

Sakord

STRYKJÄRN

Specialbenämning

Lodstrykjärn

Klassifikation 1

Textil och skovård

Klassifikation 2

Pressning och strykning

Antal

1

Material 1

Metall: järn

Material 2

Trä

Teknik 1

Smitt

Teknik 2

Gjutet

Längd (mm)

182

Bredd (mm)

123

Höjd (mm)

170

Källhänvisning

“EM 35810 a-c - STRYKJÄRN,” Eskilstuna kommun, hämtad 15 oktober 2021, https://eskilskallan.eskilstuna.se/items/show/41981.