EM 34736 a - STRYKJÄRN
Objekttyp
Titel
EM 34736 a - STRYKJÄRN
Bild byline
Foto: Eskilstuna stadsmuseum
Museikod
EM
Bildnr / samlingsnr / inventarienr
34736
Littera / subnummer
a
Anmärkning
Ett elektriskt strykjärn av kromat järn och elsladd med kontakt i änden. Handtaget är av bakelit.
Beskrivning
Ett båtformat elektriskt hushållsjärn av kromat järn ihopbyggt av två delar: stryksula samt en välvd ovandel. Ett handtag av bakelit är monterat på ovandelen. På handtagets bakände står: "AEG". En röd indikeringslampa finns monterad på dess sida, på andra sidan finns en textilklädd sladd monterad. Sladden har en gummidamask som förstärkning vid strykjärnet samt en bakelitkontakt i andra änden. Sladden är 1830 mm lång. I handtaget finns ett reglage för inställning av temperatur, graderad med: LINNE; BOMULL; YLLE; SILKE; X.SILKE; SVAG; VÄRME. Under ovandelens bakre del finns: "Import; AEG Typ 242821/1; 220V - 750W; Endast för växelström och ett "S" i ring" instämplat.
Historik
Utslätningshjälpmedel
Det är omöjligt att fastställa exakt årtal när man började använda hjälpmedel för utslätning av vävnader och klädesplagg. De äldsta bevarade föremålen som användes som utslätningsredskap är från vikingatiden runt 900-talet. Det är runda massiva glaskroppar, s.k. glättestenar. Seden att använda glättestenar tillsammans med glättebräden för att gnida linnet slätt och blankt var mycket vanlig bland allmogekvinnorna i södra Sverige långt in på 1800-talet. Under medeltiden och framåt användes också mangeldonet, en mangelbräda och kavel som redskap vid slätgöring av linnedukar och liknande textilier. Det äldsta bevarade mangelbrädet är från Hälsingland och daterat till 1564. De tidigaste indikationerna på att varma verktyg använts för pressning av textilier härrör från ett rättegångsprotokoll daterat år 1482. Tillsammans med de dyrbara tygernas mode som kom på 1600-talet kom också användandet av strykjärnet. Själva kroppen på järnet var av mässing och kallas för hölje eller lodhus, där en varm järnklump, ett lod, fördes in i huset och alstrade värme. Utmärkande för alla 1600-talstillverkade mässingsjärn är den stort rundade framdelen.
Under större delen av 1700-talet var järnstrykjärnen sammansatta av smidda plåtar och relativt små. Mot 1800-talets slut tillverkades två produkter som användes på spisar med spisringar: strykpannor och strykplåtar. De gjutna strykjärnen, strykugnarna och strykugnsjärnen börjar försvinna i takt med att elektriciteten når allt fler hushåll och de elektriska strykjärnen blir allt vanligare.
(Källa: Karl-Otto Kull, 2002, Från Glättesten till El-strykjärn, Juts Böcker, Älvdalen)
Beskrivning
Ett båtformat elektriskt hushållsjärn av kromat järn ihopbyggt av två delar: stryksula samt en välvd ovandel. Ett handtag av bakelit är monterat på ovandelen. På handtagets bakände står: "AEG". En röd indikeringslampa finns monterad på dess sida, på andra sidan finns en textilklädd sladd monterad. Sladden har en gummidamask som förstärkning vid strykjärnet samt en bakelitkontakt i andra änden. Sladden är 1830 mm lång. I handtaget finns ett reglage för inställning av temperatur, graderad med: LINNE; BOMULL; YLLE; SILKE; X.SILKE; SVAG; VÄRME. Under ovandelens bakre del finns: "Import; AEG Typ 242821/1; 220V - 750W; Endast för växelström och ett "S" i ring" instämplat.
Historik
Utslätningshjälpmedel
Det är omöjligt att fastställa exakt årtal när man började använda hjälpmedel för utslätning av vävnader och klädesplagg. De äldsta bevarade föremålen som användes som utslätningsredskap är från vikingatiden runt 900-talet. Det är runda massiva glaskroppar, s.k. glättestenar. Seden att använda glättestenar tillsammans med glättebräden för att gnida linnet slätt och blankt var mycket vanlig bland allmogekvinnorna i södra Sverige långt in på 1800-talet. Under medeltiden och framåt användes också mangeldonet, en mangelbräda och kavel som redskap vid slätgöring av linnedukar och liknande textilier. Det äldsta bevarade mangelbrädet är från Hälsingland och daterat till 1564. De tidigaste indikationerna på att varma verktyg använts för pressning av textilier härrör från ett rättegångsprotokoll daterat år 1482. Tillsammans med de dyrbara tygernas mode som kom på 1600-talet kom också användandet av strykjärnet. Själva kroppen på järnet var av mässing och kallas för hölje eller lodhus, där en varm järnklump, ett lod, fördes in i huset och alstrade värme. Utmärkande för alla 1600-talstillverkade mässingsjärn är den stort rundade framdelen.
Under större delen av 1700-talet var järnstrykjärnen sammansatta av smidda plåtar och relativt små. Mot 1800-talets slut tillverkades två produkter som användes på spisar med spisringar: strykpannor och strykplåtar. De gjutna strykjärnen, strykugnarna och strykugnsjärnen börjar försvinna i takt med att elektriciteten når allt fler hushåll och de elektriska strykjärnen blir allt vanligare.
(Källa: Karl-Otto Kull, 2002, Från Glättesten till El-strykjärn, Juts Böcker, Älvdalen)
Sakord
STRYKJÄRN
Specialbenämning
Elektriskt strykjärn
Klassifikation 1
Textil och skovård
Klassifikation 2
Pressning och strykning
Antal
1
Material 1
Metall: järn
Material 2
Plast: bakelit
Material 3
Textil: bomull
Teknik 1
Smitt
Längd (mm)
226
Bredd (mm)
115
Höjd (mm)
125
Signering / märkning
Import; AEG Typ 242821/1; 220V - 750W; Endast för växelström och ett "S" i ring.
Tillverkning - Land
Tyskland
Källhänvisning
“EM 34736 a - STRYKJÄRN,” Eskilstuna kommun, hämtad 29 mars 2024, https://eskilskallan.eskilstuna.se/items/show/41980.