EM 2468 a-b - STRYKJÄRN

EM_2468__a.jpg
Foto: Eskilstuna stadsmuseum
Creative Commons - Erkännande
EM_2468__b.jpg
Foto: Eskilstuna stadsmuseum
Creative Commons - Erkännande
EM_2468__c.jpg
Foto: Eskilstuna stadsmuseum
Creative Commons - Erkännande

Titel

EM 2468 a-b - STRYKJÄRN

Bild byline

Foto: Eskilstuna stadsmuseum

Museikod

EM

Bildnr / samlingsnr / inventarienr

2468

Littera / subnummer

a-b

Anmärkning

Ett strykjärn av järn med en uppdragbar lucka i bakänden på höljet och med ett lod. Handtaget är svarvat av trä.

Beskrivning
a Ett lodhus i båtform gjort av järn med en uppdragbar järnlucka som är rörligt monterad på den bakre delen av lodhuset. Man lyfter luckan med en arm som sitter på luckan. Luckan har en järnförstärkning nertill. Ett handtag av trä sitter mellan två ståndare av plattjärn som är monterade på höljets ovandel och är 104 mm höga. Trähandtaget är 121 mm långt. På bakluckan står det: "JFJ." ovanför detta står: "3".

b Ett båtformat lod av massivt järn 148 mm långt, 81 mm brett och 22 mm högt. På ena sidan är "IV; B?OL" ingjutet i lodet.

Historik
Utslätningshjälpmedel
Det är omöjligt att fastställa exakt årtal när man började använda hjälpmedel för utslätning av vävnader och klädesplagg. De äldsta bevarade föremålen som användes som utslätningsredskap är från vikingatiden runt 900-talet. Det är runda massiva glaskroppar, s.k. glättestenar. Seden att använda glättestenar tillsammans med glättebräden för att gnida linnet slätt och blankt var mycket vanlig bland allmogekvinnorna i södra Sverige långt in på 1800-talet. Under medeltiden och framåt användes också mangeldonet, en mangelbräda och kavel som redskap vid slätgöring av linnedukar och liknande textilier. Det äldsta bevarade mangelbrädet är från Hälsingland och daterat till 1564. De tidigaste indikationerna på att varma verktyg använts för pressning av textilier härrör från ett rättegångsprotokoll daterat år 1482. Tillsammans med de dyrbara tygernas mode som kom på 1600-talet kom också användandet av strykjärnet. Själva kroppen på järnet var gjort av mässing och kallas för hölje eller lodhus, där en varm järnklump, ett lod, fördes in i huset och alstrade värme. Utmärkande för alla 1600-talstillverkade mässingsjärn är den stort rundade framdelen.
Under större delen av 1700-talet var järnstrykjärnen sammansatta av smidda plåtar och relativt små. Mot 1800-talets slut tillverkades två produkter som användes på spisar med spisringar: strykpannor och strykplåtar. De gjutna strykjärnen, strykugnarna och strykugnsjärnen börjar försvinna i takt med att elektriciteten når allt fler hushåll och de elektriska strykjärnen blir allt vanligare.
(Källa: Karl-Otto Kull, 2002, Från Glättesten till El-strykjärn, Juts Böcker, Älvdalen)

Sakord

STRYKJÄRN

Specialbenämning

Lodstrykjärn

Klassifikation 1

Textil och skovård

Klassifikation 2

Pressning och strykning

Antal

1

Material 1

Metall: järn

Material 2

Trä

Teknik 1

Smitt

Teknik 2

Snidat

Längd (mm)

167

Bredd (mm)

114

Höjd (mm)

163

Signering / märkning

1, JFJ

Tillverkning - Land

Sverige

Historik Land

Sverige

Historik Län

Södermanlands län

Historik Kommun

Eskilstuna

Historik Socken

Kloster

Historik Ort

Gultbrunn (Eskilstuna)

Källhänvisning

“EM 2468 a-b - STRYKJÄRN,” Eskilstuna kommun, hämtad 29 mars 2024, https://eskilskallan.eskilstuna.se/items/show/41975.