EM 34695 - STRYKJÄRN

EM_34695__A.jpg
Foto: Eskilstuna stadsmuseum
Creative Commons - Erkännande
EM_34695__A1.jpg
Foto: Eskilstuna stadsmuseum
Creative Commons - Erkännande
EM_34695__A2.jpg
Foto: Eskilstuna stadsmuseum
Creative Commons - Erkännande

Titel

EM 34695 - STRYKJÄRN

Bild byline

Foto: Eskilstuna stadsmuseum

Museikod

EM

Bildnr / samlingsnr / inventarienr

34695

Anmärkning

Ett elektriskt strykjärn av kromat järn och med en elsladd med kontakt i änden. Handtaget är av bakelit.

Beskrivning
Ett båtformat elektriskt hushållsjärn av kromat järn ihopbyggd av två delar: stryksula och en välvd ovandel. Ett handtag av bakelit är monterat på ovandelen. På handtagets bakre del står: "Rigo". Där har funnits en vippknapp men den är avbruten. Det står: "on" och "off" över och under. På ena sidan av handtaget finns en elsladd klädd med textil monterad. Det mesta av textilen är bortskavt. Sladden har en gummidamask som förstärkning vid strykjärnet och en bakelitkontakt i andra änden. Sladden är 2065 mm lång. I nosen på stryksulan finns 37 mm långa djupa skåror urtagna på var sida.

Historik
Utslätningshjälpmedel
Det är omöjligt att fastställa exakt årtal när man började använda hjälpmedel för utslätning av vävnader och klädesplagg. De äldsta bevarade föremålen som användes som utslätningsredskap är från vikingatiden runt 900-talet. Det är runda massiva glaskroppar, s.k. glättestenar. Seden att använda glättestenar tillsammans med glättebräden för att gnida linnet slätt och blankt var mycket vanlig bland allmogekvinnorna i södra Sverige långt in på 1800-talet. Under medeltiden och framåt användes också mangeldonet, en mangelbräda och kavel som redskap vid slätgöring av linnedukar och liknande textilier. Det äldsta bevarade mangelbrädet är från Hälsingland och daterat till 1564. De tidigaste indikationerna på att varma verktyg använts för pressning av textilier härrör från ett rättegångsprotokoll daterat år 1482. Tillsammans med de dyrbara tygernas mode som kom på 1600-talet kom också användandet av strykjärnet. Själva kroppen på järnet var gjort av mässing och kallas för hölje eller lodhus, där en varm järnklump, ett lod, fördes in i huset och alstrade värme. Utmärkande för alla 1600-talstillverkade mässingsjärn är den stort rundade framdelen.
Under större delen av 1700-talet var järnstrykjärnen sammansatta av smidda plåtar och relativt små. Mot 1800-talets slut tillverkades två produkter som användes på spisar med spisringar: strykpannor och strykplåtar. De gjutna strykjärnen, strykugnarna och strykugnsjärnen börjar försvinna i takt med att elektriciteten når allt fler hushåll och de elektriska strykjärnen blir allt vanligare.
(Källa: Karl-Otto Kull, 2002, Från Glättesten till El-strykjärn, Juts Böcker, Älvdalen)

Sakord

STRYKJÄRN

Specialbenämning

Elektriskt strykjärn

Klassifikation 1

Textil och skovård

Klassifikation 2

Pressning och strykning

Antal

1

Material 1

Metall: järn

Material 2

Plast: bakelit

Material 3

Textil: bomull

Teknik 1

Smitt

Längd (mm)

225

Bredd (mm)

116

Höjd (mm)

117

Signering / märkning

SVENSKT, VOLT, 220, Rigo, FABRIKAT, WATT, 400

Tillverkning - Land

Sverige

Källhänvisning

“EM 34695 - STRYKJÄRN,” Eskilstuna kommun, hämtad 29 mars 2024, https://eskilskallan.eskilstuna.se/items/show/39982.