EM 33158 - STRYKJÄRN

EM_33158__A.jpg
Foto: Eskilstuna stadsmuseum
Creative Commons - Erkännande
EM_33158__A1.jpg
Foto: Eskilstuna stadsmuseum
Creative Commons - Erkännande

Titel

EM 33158 - STRYKJÄRN

Bild byline

Foto: Eskilstuna stadsmuseum

Museikod

EM

Bildnr / samlingsnr / inventarienr

33158

Anmärkning

Ett strykugnsjärn med handtag i trä

Tillverkning
Eskilstuna Jernmanufaktur AB / Jernbolaget
Företaget grundades av C Zetterberg år 1811. Då tillverkades främst hänglås, fällknivar och sablar (1820 - 70 försågs svenska armen med sablar från Zettergrens fabrik). Parallellt med tillverkningen bedrevs också handel med smidesvaror. Johan Svengren bolagiserade företaget - Eskilstuna Jernmanufakturaktiebolag - år 1868. År 1873 införlivades Tunafors bruk i verksamheten och en knivfabrik anlades. Tunaforsfabriken var ett järn- och stålmanufakturverk med gjuteri och elektrisk vattenkraftstation. Tillverkning av främst bl a. yrkes- och hushållsknivar av olika slag, bestick, byggnadssmiden, verktyg, jakt- och fiskeredskap, hästskor, skridskor. Sista gjutningen vid gjuteriet ägde rum i september år 1966.

Beskrivning
Ett strykugnsjärn med gjuten strykkropp och fasade kanter. U-formad bygel av plattjärn för handtaget som är gjort av trä. Bygeln är 115 mm hög och 140 mm lång. På plattjärnet på själva strykkroppen finns en stämpel med ett E genombrutet med en ankare krönt med en krona och siffran: "5".

Historik
Utslätningshjälpmedel
Det är omöjligt att fastställa exakt årtal när man började använda hjälpmedel för utslätning av vävnader och klädesplagg. De äldsta bevarade föremålen som användes som utslätningsredskap är från vikingatiden runt 900-talet. Det är runda massiva glaskroppar, s.k. glättestenar. Seden att använda glättestenar tillsammans med glättebräden för att gnida linnet slätt och blankt var mycket vanlig bland allmogekvinnorna i södra Sverige långt in på 1800-talet. Under medeltiden och framåt användes också mangeldonet, en mangelbräda och kavel som redskap vid slätgöring av linnedukar och liknande textilier. Det äldsta bevarade mangelbrädet är från Hälsingland och daterat till 1564. De tidigaste indikationerna på att varma verktyg använts för pressning av textilier härrör från ett rättegångsprotokoll daterat år 1482. Tillsammans med de dyrbara tygernas mode som kom på 1600-talet kom också användandet av strykjärnet. Själva kroppen på järnet var gjort av mässing och kallas för hölje eller lodhus, där en varm järnklump, ett lod, fördes in i huset och alstrade värme. Utmärkande för alla 1600-talstillverkade mässingsjärn är den stort rundade framdelen.
Under större delen av 1700-talet var järnstrykjärnen sammansatta av smidda plåtar och relativt små. Mot 1800-talets slut tillverkades två produkter som användes på spisar med spisringar: strykpannor och strykplåtar. De gjutna strykjärnen, strykugnarna och strykugnsjärnen börjar försvinna i takt med att elektriciteten når allt fler hushåll och de elektriska strykjärnen blir allt vanligare.
(Källa: Karl-Otto Kull, 2002, Från Glättesten till El-strykjärn, Juts Böcker, Älvdalen)

Tillkomsttid start

efter 1810

Sakord

STRYKJÄRN

Specialbenämning

Strykugnsjärn

Klassifikation 1

Textil och skovård

Klassifikation 2

Pressning och strykning

Antal

1

Material 1

Metall: järn

Material 2

Trä

Teknik 1

Gjutet

Teknik 2

Smitt

Längd (mm)

170

Bredd (mm)

105

Höjd (mm)

153

Signering / märkning

Ett könt ankare med krona

Tillverkning - Land

Sverige

Tillverkning - Län

Södermanlands län

Tillverkning - Kommun

Eskilstuna

Tillverkning - Ort

Eskilstuna

Källhänvisning

“EM 33158 - STRYKJÄRN,” Eskilstuna kommun, hämtad 28 november 2021, https://eskilskallan.eskilstuna.se/items/show/38553.