EM 33130 a-b - STRYKJÄRN

EM_33130__A.jpg
Foto: Eskilstuna stadsmuseum
Creative Commons - Erkännande
EM_33130__A1.jpg
Foto: Eskilstuna stadsmuseum
Creative Commons - Erkännande
EM_33130__A2.jpg
Foto: Eskilstuna stadsmuseum
Creative Commons - Erkännande
EM_33130__A3.jpg
Foto: Eskilstuna stadsmuseum
Creative Commons - Erkännande

Titel

EM 33130 a-b - STRYKJÄRN

Bild byline

Foto: Eskilstuna stadsmuseum

Museikod

EM

Bildnr / samlingsnr / inventarienr

33130

Littera / subnummer

a-b

Anmärkning

Ett strykjärn av järn med en trasig lucka i bakänden på höljet, med ett lod. Handtaget är svarvat av trä.

Tillverkning
W Lund
Tillverkningstid: 1873 - före 1919
Tillverkningen startade 1873. I Eskilstunakalendern från 1876-77 uppges att han har 8 arbetare och att tillverkningen består av strykjärn och strykugnsjärn. Tillverkningen ligger då i Tunafors. 1896 har verksamheten flyttat till Rademachergatan 36 och då har han 5 arbetare. Tillverkningen består då av följande: "strykjern, hakgångjern, klackjern, yxor, spadar, billar, jordhackor m.m. samt smiden efter modeller".

Beskrivning
a Ett lodhus i båtform gjord av järn med en uppdragbar järnlucka som är fast men rörligt monterad på den bakre ståndaren. I en hållare av mässing sitter en arm som är till för att lyfta luckan. Ett handtag av trä sitter mellan två ståndare av plattjärn som är monterade på höljets ovandel och är 110 mm höga. Trähandtaget är 112 mm långt.
Stämpel: W.LUNDH, No PATENT. 4, ESKILSTUNA.

b Ett båtformat lod av massivt järn 144 mm långt, 80 mm brett och 20 mm högt. På mitten står: "B&O; L" i en rund reliefgjutning, vid sidan av det står: "IV".

Historik
Utslätningshjälpmedel
Det är omöjligt att fastställa exakt årtal när man började använda hjälpmedel för utslätning av vävnader och klädesplagg. De äldsta bevarade föremålen som användes som utslätningsredskap är från vikingatiden runt 900-talet. Det är runda massiva glaskroppar, s.k. glättestenar. Seden att använda glättestenar tillsammans med glättebräden för att gnida linnet slätt och blankt var mycket vanlig bland allmogekvinnorna i södra Sverige långt in på 1800-talet. Under medeltiden och framåt användes också mangeldonet, en mangelbräda och kavel som redskap vid slätgöring av linnedukar och liknande textilier. Det äldsta bevarade mangelbrädet är från Hälsingland och daterat till 1564. De tidigaste indikationerna på att varma verktyg använts för pressning av textilier härrör från ett rättegångsprotokoll daterat år 1482. Tillsammans med de dyrbara tygernas mode som kom på 1600-talet kom också användandet av strykjärnet. Själva kroppen på järnet var gjort av mässing och kallas för hölje eller lodhus, där en varm järnklump, ett lod, fördes in i huset och alstrade värme. Utmärkande för alla 1600-talstillverkade mässingsjärn är den stort rundade framdelen.
Under större delen av 1700-talet var järnstrykjärnen sammansatta av smidda plåtar och relativt små. Mot 1800-talets slut tillverkades två produkter som användes på spisar med spisringar: strykpannor och strykplåtar. De gjutna strykjärnen, strykugnarna och strykugnsjärnen börjar försvinna i takt med att elektriciteten når allt fler hushåll och de elektriska strykjärnen blir allt vanligare.
(Källa: Karl-Otto Kull, 2002, Från Glättesten till El-strykjärn, Juts Böcker, Älvdalen)

Tillkomsttid start

efter 1872

Tillkomsttid slut

före 1919

Sakord

STRYKJÄRN

Specialbenämning

Lodstrykjärn

Klassifikation 1

Textil och skovård

Klassifikation 2

Pressning och strykning

Antal

1

Material 1

Metall: järn

Material 2

Metall: mässing

Material 3

Trä

Teknik 1

Gjutet

Teknik 2

Smitt

Längd (mm)

168

Bredd (mm)

111

Höjd (mm)

163

Signering / märkning

W.LUNDH, No PATENT. 4, ESKILSTUNA

Tillverkning - Land

Sverige

Tillverkning - Län

Sörmland

Tillverkning - Kommun

Eskilstuna

Tillverkning - Ort

Eskilstuna

Källhänvisning

“EM 33130 a-b - STRYKJÄRN,” Eskilstuna kommun, hämtad 22 april 2021, https://eskilskallan.eskilstuna.se/items/show/38525.