EM 33129 a-b - STRYKJÄRN
Objekttyp
Titel
EM 33129 a-b - STRYKJÄRN
Bild byline
Foto: Eskilstuna stadsmuseum
Museikod
EM
Bildnr / samlingsnr / inventarienr
33129
Littera / subnummer
a-b
Anmärkning
Ett strykjärn av järn med en lucka i bakänden av lodhuset och med ett lod
Tillverkning
B & O Liberg
Verksamhetstid: 1862 - 1868 (B & O Liberg), 1868 - före 1939 (B & O Libergs Fabriks AB)
Firman B&O Liberg grundades av bröderna Bernhard och Oscar som arbetade inom Eskilstuna Fristad och startade företaget 1862. De hade sin tillverkning i Rosenfors strax utanför Eskilstuna. De hade införskaffat en kupolugn och hade för avsikt att tillverka strykugnsjärn, strykjärn, strykjärnställ, besman, stryklod och även ett hattglansningsjärn. Några år innan bröderna startade firman hade Oscar Liberg och flera andra fabriksidkare inom Fristaden gjort lyckade försök med att gjuta strykjärn och utveckla tekniken för dess framställning. 1868 bildades bolaget B & O Libergs Fabriks AB. 1876 hade tillverkningen utökats med "alla slags saxar…..besman, alla slags skridskor, hyveljärn, huggjärn, korkskruvar mm". Sablar och floretter hade tillkommit 1896.
Källa: Karl-Otto Kull, 2002, Från Glättesten till El-strykjärn, Juts Böcker, Älvdalen
Eskilstunas adresskalendrar från 1876-77 samt 1896
Beskrivning
a Ett lodhus i båtform av järn. Baktill finns en höj- och sänkbar lucka i gjutet järn som löper i två spår baktill i lodhuset. Luckan är förstärkt nertill med en avlång järnbit och lyfts med en träkula på en järntråd. Järntråden glider i ett hål i ett mässingsstöd vilket sitter fast på bakre ståndaren. Tillverkarnamnet: "B&O. LIBERG; ESKILSTUNA; ??????ORS" och storleken: "3" står stämplat på bakluckan som är något böjd. Två nertill S-formade ståndare av plattjärn är fastsatta i lodhuset med ögleformade sprintar. Ytan på lodhuset är till viss del täckt med små runda fördjupningar. Ståndarna är 90 mm höga och det svarvade trähandtaget är 95 mm långt.
b Ett båtformat lod av massivt järn som är 123 mm långt, 70 mm brett och 22 mm högt. Det är en glipa på ena kanten.
Historik
Utslätningshjälpmedel
Det är omöjligt att fastställa exakt årtal när man började använda hjälpmedel för utslätning av vävnader och klädesplagg. De äldsta bevarade föremålen som användes som utslätningsredskap är från vikingatiden runt 900-talet. Det är runda massiva glaskroppar, s.k. glättestenar. Seden att använda glättestenar tillsammans med glättebräden för att gnida linnet slätt och blankt var mycket vanlig bland allmogekvinnorna i södra Sverige långt in på 1800-talet. Under medeltiden och framåt användes också mangeldonet, en mangelbräda och kavel som redskap vid slätgöring av linnedukar och liknande textilier. Det äldsta bevarade mangelbrädet är från Hälsingland och daterat till 1564. De tidigaste indikationerna på att varma verktyg använts för pressning av textilier härrör från ett rättegångsprotokoll daterat år 1482. Tillsammans med de dyrbara tygernas mode som kom på 1600-talet kom också användandet av strykjärnet. Själva kroppen på järnet var gjort av mässing och kallas för hölje eller lodhus, där en varm järnklump, ett lod, fördes in i huset och alstrade värme. Utmärkande för alla 1600-talstillverkade mässingsjärn är den stort rundade framdelen.
Under större delen av 1700-talet var järnstrykjärnen sammansatta av smidda plåtar och relativt små. Mot 1800-talets slut tillverkades två produkter som användes på spisar med spisringar: strykpannor och strykplåtar. De gjutna strykjärnen, strykugnarna och strykugnsjärnen börjar försvinna i takt med att elektriciteten når allt fler hushåll och de elektriska strykjärnen blir allt vanligare.
(Källa: Karl-Otto Kull, 2002, Från Glättesten till El-strykjärn, Juts Böcker, Älvdalen)
Tillverkning
B & O Liberg
Verksamhetstid: 1862 - 1868 (B & O Liberg), 1868 - före 1939 (B & O Libergs Fabriks AB)
Firman B&O Liberg grundades av bröderna Bernhard och Oscar som arbetade inom Eskilstuna Fristad och startade företaget 1862. De hade sin tillverkning i Rosenfors strax utanför Eskilstuna. De hade införskaffat en kupolugn och hade för avsikt att tillverka strykugnsjärn, strykjärn, strykjärnställ, besman, stryklod och även ett hattglansningsjärn. Några år innan bröderna startade firman hade Oscar Liberg och flera andra fabriksidkare inom Fristaden gjort lyckade försök med att gjuta strykjärn och utveckla tekniken för dess framställning. 1868 bildades bolaget B & O Libergs Fabriks AB. 1876 hade tillverkningen utökats med "alla slags saxar…..besman, alla slags skridskor, hyveljärn, huggjärn, korkskruvar mm". Sablar och floretter hade tillkommit 1896.
Källa: Karl-Otto Kull, 2002, Från Glättesten till El-strykjärn, Juts Böcker, Älvdalen
Eskilstunas adresskalendrar från 1876-77 samt 1896
Beskrivning
a Ett lodhus i båtform av järn. Baktill finns en höj- och sänkbar lucka i gjutet järn som löper i två spår baktill i lodhuset. Luckan är förstärkt nertill med en avlång järnbit och lyfts med en träkula på en järntråd. Järntråden glider i ett hål i ett mässingsstöd vilket sitter fast på bakre ståndaren. Tillverkarnamnet: "B&O. LIBERG; ESKILSTUNA; ??????ORS" och storleken: "3" står stämplat på bakluckan som är något böjd. Två nertill S-formade ståndare av plattjärn är fastsatta i lodhuset med ögleformade sprintar. Ytan på lodhuset är till viss del täckt med små runda fördjupningar. Ståndarna är 90 mm höga och det svarvade trähandtaget är 95 mm långt.
b Ett båtformat lod av massivt järn som är 123 mm långt, 70 mm brett och 22 mm högt. Det är en glipa på ena kanten.
Historik
Utslätningshjälpmedel
Det är omöjligt att fastställa exakt årtal när man började använda hjälpmedel för utslätning av vävnader och klädesplagg. De äldsta bevarade föremålen som användes som utslätningsredskap är från vikingatiden runt 900-talet. Det är runda massiva glaskroppar, s.k. glättestenar. Seden att använda glättestenar tillsammans med glättebräden för att gnida linnet slätt och blankt var mycket vanlig bland allmogekvinnorna i södra Sverige långt in på 1800-talet. Under medeltiden och framåt användes också mangeldonet, en mangelbräda och kavel som redskap vid slätgöring av linnedukar och liknande textilier. Det äldsta bevarade mangelbrädet är från Hälsingland och daterat till 1564. De tidigaste indikationerna på att varma verktyg använts för pressning av textilier härrör från ett rättegångsprotokoll daterat år 1482. Tillsammans med de dyrbara tygernas mode som kom på 1600-talet kom också användandet av strykjärnet. Själva kroppen på järnet var gjort av mässing och kallas för hölje eller lodhus, där en varm järnklump, ett lod, fördes in i huset och alstrade värme. Utmärkande för alla 1600-talstillverkade mässingsjärn är den stort rundade framdelen.
Under större delen av 1700-talet var järnstrykjärnen sammansatta av smidda plåtar och relativt små. Mot 1800-talets slut tillverkades två produkter som användes på spisar med spisringar: strykpannor och strykplåtar. De gjutna strykjärnen, strykugnarna och strykugnsjärnen börjar försvinna i takt med att elektriciteten når allt fler hushåll och de elektriska strykjärnen blir allt vanligare.
(Källa: Karl-Otto Kull, 2002, Från Glättesten till El-strykjärn, Juts Böcker, Älvdalen)
Sakord
STRYKJÄRN
Specialbenämning
Lodstrykjärn
Klassifikation 1
Textil och skovård
Klassifikation 2
Pressning och strykning
Antal
1
Material 1
Metall: järn
Material 2
Trä
Material 3
Metall: mässing
Teknik 1
Gjutet
Teknik 2
Smitt
Teknik 3
Svarvat
Längd (mm)
148
Bredd (mm)
102
Höjd (mm)
140
Signering / märkning
3, B. & O. LIBERG ESKILSTUNA
Tillverkning - Land
Sverige
Tillverkning - Län
Södermanlands län
Tillverkning - Kommun
Eskilstuna
Tillverkning - Ort
Eskilstuna
Källhänvisning
“EM 33129 a-b - STRYKJÄRN,” Eskilstuna kommun, hämtad 25 april 2024, https://eskilskallan.eskilstuna.se/items/show/38524.