EM 33128 - STRYKJÄRN
Objekttyp
Titel
EM 33128 - STRYKJÄRN
Bild byline
Foto: Eskilstuna stadsmuseum
Museikod
EM
Bildnr / samlingsnr / inventarienr
33128
Anmärkning
Ett elektriskt strykjärn av järn med elkontakt i bakänden. Handtaget är svarvat av trä.
Beskrivning
Ett båtformat elektriskt hushållsjärn av järn ihopbyggt av två delar, en stryksula med en ovandel som är fastsatt med tre skruvar. Ett handtag av trä sitter i en bygel av plattjärn som är monterad på ovandelen och är 80 mm hög. Trähandtaget är 109 mm långt. Två elkontakter sitter i bakänden på ovandelen med var sin keramikring runt som isolation. På bygelns monteringsdel finns en fyrkantig ramsymbol med bokstäverna: "EV" instämplat. På akterkanten står: "100/120V 45827 330W" instämplat. En aluminiumbricka med: "69" instämplat finns fastsatt med najtråd på handtagsbygeln.
Historik
Utslätningshjälpmedel
Det är omöjligt att fastställa exakt årtal när man började använda hjälpmedel för utslätning av vävnader och klädesplagg. De äldsta bevarade föremålen som användes som utslätningsredskap är från vikingatiden runt 900-talet. Det är runda massiva glaskroppar, s.k. glättestenar. Seden att använda glättestenar tillsammans med glättebräden för att gnida linnet slätt och blankt var mycket vanlig bland allmogekvinnorna i södra Sverige långt in på 1800-talet. Under medeltiden och framåt användes också mangeldonet, en mangelbräda och kavel som redskap vid slätgöring av linnedukar och liknande textilier. Det äldsta bevarade mangelbrädet är från Hälsingland och daterat till 1564. De tidigaste indikationerna på att varma verktyg använts för pressning av textilier härrör från ett rättegångsprotokoll daterat år 1482. Tillsammans med de dyrbara tygernas mode som kom på 1600-talet kom också användandet av strykjärnet. Själva kroppen på järnet var av mässing och kallas för hölje eller lodhus, där en varm järnklump, ett lod, fördes in i huset och alstrade värme. Utmärkande för alla 1600-talstillverkade mässingsjärn är den stort rundade framdelen.
Under större delen av 1700-talet var järnstrykjärnen sammansatta av smidda plåtar och relativt små. Mot 1800-talets slut tillverkades två produkter som användes på spisar med spisringar: strykpannor och strykplåtar. De gjutna strykjärnen, strykugnarna och strykugnsjärnen börjar försvinna i takt med att elektriciteten når allt fler hushåll och de elektriska strykjärnen blir allt vanligare.
(Källa: Karl-Otto Kull, 2002, Från Glättesten till El-strykjärn, Juts Böcker, Älvdalen)
Beskrivning
Ett båtformat elektriskt hushållsjärn av järn ihopbyggt av två delar, en stryksula med en ovandel som är fastsatt med tre skruvar. Ett handtag av trä sitter i en bygel av plattjärn som är monterad på ovandelen och är 80 mm hög. Trähandtaget är 109 mm långt. Två elkontakter sitter i bakänden på ovandelen med var sin keramikring runt som isolation. På bygelns monteringsdel finns en fyrkantig ramsymbol med bokstäverna: "EV" instämplat. På akterkanten står: "100/120V 45827 330W" instämplat. En aluminiumbricka med: "69" instämplat finns fastsatt med najtråd på handtagsbygeln.
Historik
Utslätningshjälpmedel
Det är omöjligt att fastställa exakt årtal när man började använda hjälpmedel för utslätning av vävnader och klädesplagg. De äldsta bevarade föremålen som användes som utslätningsredskap är från vikingatiden runt 900-talet. Det är runda massiva glaskroppar, s.k. glättestenar. Seden att använda glättestenar tillsammans med glättebräden för att gnida linnet slätt och blankt var mycket vanlig bland allmogekvinnorna i södra Sverige långt in på 1800-talet. Under medeltiden och framåt användes också mangeldonet, en mangelbräda och kavel som redskap vid slätgöring av linnedukar och liknande textilier. Det äldsta bevarade mangelbrädet är från Hälsingland och daterat till 1564. De tidigaste indikationerna på att varma verktyg använts för pressning av textilier härrör från ett rättegångsprotokoll daterat år 1482. Tillsammans med de dyrbara tygernas mode som kom på 1600-talet kom också användandet av strykjärnet. Själva kroppen på järnet var av mässing och kallas för hölje eller lodhus, där en varm järnklump, ett lod, fördes in i huset och alstrade värme. Utmärkande för alla 1600-talstillverkade mässingsjärn är den stort rundade framdelen.
Under större delen av 1700-talet var järnstrykjärnen sammansatta av smidda plåtar och relativt små. Mot 1800-talets slut tillverkades två produkter som användes på spisar med spisringar: strykpannor och strykplåtar. De gjutna strykjärnen, strykugnarna och strykugnsjärnen börjar försvinna i takt med att elektriciteten når allt fler hushåll och de elektriska strykjärnen blir allt vanligare.
(Källa: Karl-Otto Kull, 2002, Från Glättesten till El-strykjärn, Juts Böcker, Älvdalen)
Sakord
STRYKJÄRN
Specialbenämning
Elektriskt strykjärn
Klassifikation 1
Textil och skovård
Klassifikation 2
Pressning och strykning
Antal
1
Material 1
Metall: järn
Material 2
Porslin
Material 3
Trä
Teknik 1
Smitt
Längd (mm)
168
Bredd (mm)
83
Höjd (mm)
106
Signering / märkning
EV och 100/120V 45827 330W
Källhänvisning
“EM 33128 - STRYKJÄRN,” Eskilstuna kommun, hämtad 28 mars 2024, https://eskilskallan.eskilstuna.se/items/show/38523.