EM 12083 a-d - STRYKJÄRN

Foto: Eskilstuna stadsmuseum

EM

12083

a-d

Ett strykjärn med tre stycken avtagbara stryksulor i olika tjocklekar

Beskrivning
a Ett skal till ett strykjärn i båtform gjord av järn med ett stöd baktill gjord av bockad plattjärn. U-formad bygel av plattjärn för handtaget som är gjord av trä. Bygeln är ditsatt med en distansbricka mellan bygeln och strykjärsskalet som höjer bygeln lite. Bygeln är 75 mm hög och handtaget är 127 mm långt. På den bakre skruven sitter det en spak med en knopp av plast. Spaken, som är vriden, styr en krok under bygeln som greppar en knopp på strykjärnssulan. På den främre delen av handtaget, på vänster sida är ett tumstöd av bakelit fastsatt.

b En båtformad strykjärnssula av massivt järn som är 168 mm lång, 103 mm bred och 36 mm hög. Strykjärnssulan är mindre upptill och har två fördjupningar och en knopp i mitten som är 16 mm hög. Upptill har knoppen en skåra som kroken kan greppa runt. Baktill på ovansidan av sulan står bokstäverna: "HVA 1B".

c En båtformad strykjärnssula av massivt järn som är 170 mm lång, 105 mm bred och 42 mm hög. Strykjärnssulan är mindre upptill och har två fördjupningar och en knopp i mitten som är 16 mm hög. Upptill har knoppen en skåra som kroken kan greppa runt. Baktill på ovansidan av sulan står bokstäverna: "HVA 2".

d En båtformad strykjärnssula av massivt järn som är 168 mm lång, 103 mm bred och 36 mm hög. Strykjärnssulan är mindre upptill och har två fördjupningar och en knopp i mitten som är 16 mm hög. Upptill har knoppen en skåra som kroken kan greppa runt. Baktill på ovansidan av sulan står bokstäverna: "HVA 1A".

Historik
Utslätningshjälpmedel
Det är omöjligt att fastställa exakt årtal när man började använda hjälpmedel för utslätning av vävnader och klädesplagg. De äldsta bevarade föremålen som användes som utslätningsredskap är från vikingatiden runt 900-talet. Det är runda massiva glaskroppar, s.k. glättestenar. Seden att använda glättestenar tillsammans med glättebräden för att gnida linnet slätt och blankt var mycket vanlig bland allmogekvinnorna i södra Sverige långt in på 1800-talet. Under medeltiden och framåt användes också mangeldonet, en mangelbräda och kavel som redskap vid slätgöring av linnedukar och liknande textilier. Det äldsta bevarade mangelbrädet är från Hälsingland och daterat till 1564. De tidigaste indikationerna på att varma verktyg använts för pressning av textilier härrör från ett rättegångsprotokoll daterat år 1482. Tillsammans med de dyrbara tygernas mode som kom på 1600-talet kom också användandet av strykjärnet. Själva kroppen på järnet var gjort av mässing och kallas för hölje eller lodhus, där en varm järnklump, ett lod, fördes in i huset och alstrade värme. Utmärkande för alla 1600-talstillverkade mässingsjärn är den stort rundade framdelen.
Under större delen av 1700-talet var järnstrykjärnen sammansatta av smidda plåtar och relativt små. Mot 1800-talets slut tillverkades två produkter som användes på spisar med spisringar: strykpannor och strykplåtar. De gjutna strykjärnen, strykugnarna och strykugnsjärnen börjar försvinna i takt med att elektriciteten når allt fler hushåll och de elektriska strykjärnen blir allt vanligare.
(Källa: Karl-Otto Kull, 2002, Från Glättesten till El-strykjärn, Juts Böcker, Älvdalen)

STRYKJÄRN

Textil och skovård

Pressning och strykning

1

Metall: järn

Trä

Gjutet

Svarvat

Bockat

164

95

105

HVA 1A, HVA 1B, HVA 2

“EM 12083 a-d - STRYKJÄRN,” Eskilstuna kommun, hämtad 25 april 2024, https://eskilskallan.eskilstuna.se/items/show/30311.