EM 6578 a-b - STRYKJÄRN

EM_6578__A.jpg
Foto: Eskilstuna stadsmuseum
Creative Commons - Erkännande
EM_6578__A1.jpg
Foto: Eskilstuna stadsmuseum
Creative Commons - Erkännande
EM_6578__A2.jpg
Foto: Eskilstuna stadsmuseum
Creative Commons - Erkännande
EM_6578__A3.jpg
Foto: Eskilstuna stadsmuseum
Creative Commons - Erkännande

Titel

EM 6578 a-b - STRYKJÄRN

Bild byline

Foto: Eskilstuna stadsmuseum

Museikod

EM

Bildnr / samlingsnr / inventarienr

6578

Littera / subnummer

a-b

Anmärkning

Ett vackert, gjutet tyskt pressjärn.

Beskrivning
a Ett vackert, gjutet tyskt pressjärn som troligen varit förnicklat. Det finns två rader med hål på järnets båda sidor. Handtaget är av trä och sitter monterat på ett ovalt, dekorerat värmeskydd.
(Källa : 2002, Karl-Otto Kull, Från Glättesten till El-strykjärn)
b På strykjärnets bakre del finns en behållare för rödsprit. På behållarens lock står texten: "Omega ; D P G". Behållaren sitter ihop med en ställskruv som reglerar lågorna på den rörformade insatsen med hål för lågor. Det finns en fällbar lucka som håller fast insatsen i själva strykjärnet. Behållaren är 81 mm lång och oval med en största bredd på 55 mm och en största höjd på 42 mm. Påfyllningsröret är 21 mm högt.

Historik
Utslätningshjälpmedel
Det är omöjligt att fastställa exakt årtal när man började använda hjälpmedel för utslätning av vävnader och klädesplagg. De äldsta bevarade föremålen som användes som utslätningsredskap är från vikingatiden runt 900-talet. Det är runda massiva glaskroppar, s.k. glättestenar. Seden att använda glättestenar tillsammans med glättebräden för att gnida linnet slätt och blankt var mycket vanlig bland allmogekvinnorna i södra Sverige långt in på 1800-talet. Under medeltiden och framåt användes också mangeldonet, en mangelbräda och kavel som redskap vid slätgöring av linnedukar och liknande textilier. Det äldsta bevarade mangelbrädet är från Hälsingland och daterat till 1564. De tidigaste indikationerna på att varma verktyg använts för pressning av textilier härrör från ett rättegångsprotokoll daterat år 1482. Tillsammans med de dyrbara tygernas mode som kom på 1600-talet kom också användandet av strykjärnet. Själva kroppen på järnet var gjort av mässing och kallas för hölje eller lodhus, där en varm järnklump, ett lod, fördes in i huset och alstrade värme. Utmärkande för alla 1600-talstillverkade mässingsjärn är den stort rundade framdelen.
Under större delen av 1700-talet var järnstrykjärnen sammansatta av smidda plåtar och relativt små. Mot 1800-talets slut tillverkades två produkter som användes på spisar med spisringar: strykpannor och strykplåtar. De gjutna strykjärnen, strykugnarna och strykugnsjärnen börjar försvinna i takt med att elektriciteten når allt fler hushåll och de elektriska strykjärnen blir allt vanligare.
(Källa: Karl-Otto Kull, 2002, Från Glättesten till El-strykjärn, Juts Böcker, Älvdalen)

Sakord

STRYKJÄRN

Specialbenämning

Pressjärn

Klassifikation 1

Textil och skovård

Klassifikation 2

Pressning och strykning

Antal

1

Material 1

Metall: järn

Material 2

Trä

Teknik 1

Gjutet

Teknik 2

Lött

Längd (mm)

170

Bredd (mm)

70

Höjd (mm)

165

Signering / märkning

Omega D.P.G

Källhänvisning

“EM 6578 a-b - STRYKJÄRN,” Eskilstuna kommun, hämtad 11 december 2019, https://eskilskallan.eskilstuna.se/items/show/27512.