EM 6577 - STRYKJÄRN
Foto: Eskilstuna stadsmuseum
Foto: Eskilstuna stadsmuseum
Foto: Eskilstuna stadsmuseum
Objekttyp
Titel
EM 6577 - STRYKJÄRN
Bild byline
Foto: Eskilstuna stadsmuseum
Museikod
EM
Bildnr / samlingsnr / inventarienr
6577
Anmärkning
Ett stort och tungt pressjärn av järn med skorsten. Uppvärmning med glödande kol. Handtaget är av svartmålat trä.
Tillverkning
Husqvarna Vapenfabrik
I början av 1900-talet var fabriken en av de största tillverkarna av hushållsgjutgods. Enligt uppgift i "Gjutjärnets tidsålder, del II", tillverkades 123122 stycken strykjärn och 200 strykugnar under år 1915. År 1918 köpte Husqvarna in Norrhammars bruks AB som hade likartad tillverkning som Husqvarna.
(Källa: Karl-Otto Kull, 2002, Från Glättesten till El-strykjärn, Juts Böcker, Älvdalen)
Beskrivning
Pressjärnet är gjutet i två delar, pressdelen där kolen ska ligga och locket med skorsten och handtagstöd. Pressdelen har baktill ett hål med en reglerbar gjuten draglucka. Locket är utformat med en bred handtagshållare och framtill med en djurhuvudformad skorsten för kolröken. På lockets ovansida står: "I; HUSQVARNA" gjutet i relief. Locket låses fast med en öglesprint vid lockets breda handtagshållare.
Historik
Utslätningshjälpmedel
Det är omöjligt att fastställa exakt årtal när man började använda hjälpmedel för utslätning av vävnader och klädesplagg. De äldsta bevarade föremålen som användes som utslätningsredskap är från vikingatiden runt 900-talet. Det är runda massiva glaskroppar, s.k. glättestenar. Seden att använda glättestenar tillsammans med glättebräden för att gnida linnet slätt och blankt var mycket vanlig bland allmogekvinnorna i södra Sverige långt in på 1800-talet. Under medeltiden och framåt användes också mangeldonet, en mangelbräda och kavel som redskap vid slätgöring av linnedukar och liknande textilier. Det äldsta bevarade mangelbrädet är från Hälsingland och daterat till 1564. De tidigaste indikationerna på att varma verktyg använts för pressning av textilier härrör från ett rättegångsprotokoll daterat år 1482. Tillsammans med de dyrbara tygernas mode som kom på 1600-talet kom också användandet av strykjärnet. Själva kroppen på järnet var av mässing och kallas för hölje eller lodhus, där en varm järnklump, ett lod, fördes in i huset och alstrade värme. Utmärkande för alla 1600-talstillverkade mässingsjärn är den stort rundade framdelen.
Under större delen av 1700-talet var järnstrykjärnen sammansatta av smidda plåtar och relativt små. Mot 1800-talets slut tillverkades två produkter som användes på spisar med spisringar: strykpannor och strykplåtar. De gjutna strykjärnen, strykugnarna och strykugnsjärnen börjar försvinna i takt med att elektriciteten når allt fler hushåll och de elektriska strykjärnen blir allt vanligare.
(Källa: Karl-Otto Kull, 2002, Från Glättesten till El-strykjärn, Juts Böcker, Älvdalen)
Tillverkning
Husqvarna Vapenfabrik
I början av 1900-talet var fabriken en av de största tillverkarna av hushållsgjutgods. Enligt uppgift i "Gjutjärnets tidsålder, del II", tillverkades 123122 stycken strykjärn och 200 strykugnar under år 1915. År 1918 köpte Husqvarna in Norrhammars bruks AB som hade likartad tillverkning som Husqvarna.
(Källa: Karl-Otto Kull, 2002, Från Glättesten till El-strykjärn, Juts Böcker, Älvdalen)
Beskrivning
Pressjärnet är gjutet i två delar, pressdelen där kolen ska ligga och locket med skorsten och handtagstöd. Pressdelen har baktill ett hål med en reglerbar gjuten draglucka. Locket är utformat med en bred handtagshållare och framtill med en djurhuvudformad skorsten för kolröken. På lockets ovansida står: "I; HUSQVARNA" gjutet i relief. Locket låses fast med en öglesprint vid lockets breda handtagshållare.
Historik
Utslätningshjälpmedel
Det är omöjligt att fastställa exakt årtal när man började använda hjälpmedel för utslätning av vävnader och klädesplagg. De äldsta bevarade föremålen som användes som utslätningsredskap är från vikingatiden runt 900-talet. Det är runda massiva glaskroppar, s.k. glättestenar. Seden att använda glättestenar tillsammans med glättebräden för att gnida linnet slätt och blankt var mycket vanlig bland allmogekvinnorna i södra Sverige långt in på 1800-talet. Under medeltiden och framåt användes också mangeldonet, en mangelbräda och kavel som redskap vid slätgöring av linnedukar och liknande textilier. Det äldsta bevarade mangelbrädet är från Hälsingland och daterat till 1564. De tidigaste indikationerna på att varma verktyg använts för pressning av textilier härrör från ett rättegångsprotokoll daterat år 1482. Tillsammans med de dyrbara tygernas mode som kom på 1600-talet kom också användandet av strykjärnet. Själva kroppen på järnet var av mässing och kallas för hölje eller lodhus, där en varm järnklump, ett lod, fördes in i huset och alstrade värme. Utmärkande för alla 1600-talstillverkade mässingsjärn är den stort rundade framdelen.
Under större delen av 1700-talet var järnstrykjärnen sammansatta av smidda plåtar och relativt små. Mot 1800-talets slut tillverkades två produkter som användes på spisar med spisringar: strykpannor och strykplåtar. De gjutna strykjärnen, strykugnarna och strykugnsjärnen börjar försvinna i takt med att elektriciteten når allt fler hushåll och de elektriska strykjärnen blir allt vanligare.
(Källa: Karl-Otto Kull, 2002, Från Glättesten till El-strykjärn, Juts Böcker, Älvdalen)
Sakord
STRYKJÄRN
Specialbenämning
Pressjärn
Klassifikation 1
Textil och skovård
Klassifikation 2
Pressning och strykning
Antal
1
Material 1
Metall: järn
Material 2
Trä
Teknik 1
Gjutet
Teknik 2
Smitt
Längd (mm)
290
Bredd (mm)
95
Höjd (mm)
270
Signering / märkning
I, HUSQVARNA
Tillverkning - Land
Sverige
Tillverkning - Län
Jönköpings län
Tillverkning - Kommun
Husqvarna
Tillverkning - Ort
Husqvarna
Historik Land
Sverige
Historik Län
Södermanlands län
Historik Kommun
Eskilstuna
Historik Ort
Eskilstuna
Källhänvisning
“EM 6577 - STRYKJÄRN,” Eskilstuna kommun, hämtad 19 april 2024, https://eskilskallan.eskilstuna.se/items/show/27511.